Seriöst. Vad är grejen med mig och pizza? Ställ mig framför en pizzabuffé och jag tappar allt vad stil och hyfs heter. Maken äter som en pytte-pippi, tar sig för magen och stönar: Uh, nu är jag mätt. Jag stirrar på'n med uppspärrade ögon, chockad: Va?! Mätt? Det är ju buffé. Man får äta hur mycket som helst. Men han är mätt och nöjd. Och jag, ja jag fortsätter skyffla. Pinsamt ju. Nä, fy. I morgon är det måndag. Nytt liv och alla andra lögner.
P.S Igår "glömde" maken en tallrik med rester på vardagsrumsbordet. Imorse när vi gick upp var den renslickad. DET VAR INTE JAG! Men vi misstänker ett litet Lejon. Sådan matte sådan ... äsch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och två timmar senare skulle jag kunna tänka mig en till bit. Suck.
Skicka en kommentar